Ett tydligt tecken på att du har stigit i graderna är att du måste medietränas. För vissa känns det kanske som ett straff eller något nödvändigt ont. För andra är det en rolig utmaning som de gärna tar sig an. Men vem behöver egentligen medietränas? Räcker det inte med chefen och den som svarar i presstelefonen?
I en idealvärld ser kommunikationskedjan på ett företag ut enligt följande: presschef, specialist, VD. Presschefen är kanonmat som kan ta första smällen – här finns det utrymme för att veta mindre och till och med svara fel. I mer komplicerade fall måste specialisten eller experten ta över och förklara hur allt egentligen ligger till. Om det riktigt kniper måste VD steppa fram.
Men mediekontakter är inte alltid planerade och förutsägbara på ett sätt så att de kan hanteras av ett fåtal personer. När det kniper kan talespersoner vara sjuka, bortresta eller bara svåra att nå. Och i verkligheten kan i princip vem som helst i en organisation plötsligt bli den som får frågan. Det kan vara projektledaren som är närmast verksamheten eller en medarbetare som råkar stå vid entrén när tv-teamet kommer. Då är det för sent att börja fundera på hur man egentligen ska svara.
Ingen engångsinsats
Medieträning är inte en engångsinsats. Att gå en medieträning en gång och tro att man är redo för alla tänkbara situationer är ungefär som att ta en flöjtlektion och sedan förvänta sig att kunna spela på konserthuset. Förmågan att uttrycka sig tydligt, hålla nerverna i schack och leverera sitt budskap under press kräver övning, repetition och uppdatering.
Mediernas arbetssätt förändras dessutom, nya plattformar tillkommer och verklighetens krav ökar. Det som fungerade för några år sedan kan i dag framstå som stelt, långrandigt och till och med tondövt.
Flera syften
Syftena med medieträning är flera. För vissa är det en introduktion till medielogiken – spelreglerna som styr hur journalister arbetar, hur citat väljs och varför vissa frågor ställs om och om igen. Att förstå detta är grunden för att kunna agera tryggt och medvetet.
För andra handlar det om att förbereda sig för situationer där man blir kritiskt granskad. När kameran rullar och frågorna blir obekväma gäller det att kunna behålla lugnet, svara ärligt och ändå värna organisationens förtroende.
Stresstest av budskap
Medieträning kan också vara en stresstest av budskapet. I en simulerad intervju blir det snabbt tydligt om ens formuleringar är för långa, om man fastnar i fackspråk eller om det helt enkelt saknas en tydlig kärna. Den typen av insikt kan vara avgörande, inte bara i relation till medierna utan i all extern kommunikation.
Att träna regelbundet ger dessutom en gemensam referensram i organisationen. När fler än ledningen vet hur man möter medier blir det mindre sårbart och mer effektivt. Ingen behöver tveka över vem som kan uttala sig eller hur man bör agera – det sitter i ryggmärgen.
Grundläggande kompetens
Medieträning är alltså inte en lyxprodukt för ett fåtal eller enbart för toppen av hierarkin. Det är en grundläggande kompetens i en tid när alla kan bli citerade och varje mobiltelefon kan vara en kamera. Ju fler som kan spela – och som har övat mer än en lektion – desto bättre låter det när det verkligen gäller.