Ni har sett om och om igen: politiker och företagsledare som vägrar att svara på frågor och i stället bara rabblar upp sina talepunkter. Utan att förklara varför. Om det någonsin varit en lyckad strategi, så är det inte det längre. Ingen blir lurad och allt förtroende raderas.
Alla hör vad du säger när du levererar ditt budskap. Det kommer snabbt, är tydligt, korrekt och ofta välformulerat. Men allt som oftast landar det fel, eller rättare sagt, det landar inte alls. När då? Jo, när den som lyssnar märker att svaret lika gärna kunde ha getts på en helt annan fråga. När det låter som en inövad respons utan någon botten.
Papegojor tar inte ansvar
Simona Mohamsson skapade en ny klassiker när hon i Agendaintervjun tog ansvar elva till tjugoen gånger beroende på hur man räknar. Blev lyssnare så mycket klokare? Inte när det gällde huvudfrågan, däremot var det glasklart att hon inte ville svara på den.
Klart att talepunkter är nödvändiga, utan dem finns ingen riktning. Men när de används som ett skydd i stället för ett stöd blir de ett hinder som ska passeras.
Svara på frågan och bli trovärdig
En undersökning från Kantar Sifo visar att sju av tio svenskar tycker att politiker inte svarar på frågor. Det är lätt att tänka att det enbart gäller politiken, men samma beteende finns i näringslivet, i myndigheter och i organisationer. Överallt där det finns något att vinna på att hålla sig till en linje.
Problemet är att mottagaren inte bedömer hur väl du håller din linje, den bedömer hur du svarar. När kopplingen mellan fråga och svar saknas spelar det ingen roll hur starka dina budskap är. De uppfattas inte som svar, utan som något du ändå tänkte säga. Det luktar förakt både för journalister och tittare,
Den viktiga bryggan
Budskap är viktiga, de är fundamenten som du står på. Det är viktigt att du får fram vad du vill säga, att du får ge din bild. Men det är också en fråga hur de levererar dem. Om det du vill svara inte är det som reportern är ute efter så måste du använda brygga. Du tar till dig frågan och visar att du har lyssnat. Därefter bryggar du över till det du vill säga. Mohamsson kunde ha uttryckts sig: ”Jag vet att jag har sagt nej tidigare, men nu …”. Man behöver inte hålla med om hennes budskap men då har hon i alla fall svarat på frågan.
Än mer effektivt är att fram budskap med konkreta exempel och helst också en känslomässig botten, någonting som kan landa i den som lyssnar: ”Jag vet att jag tidigare har sagt att vi inte ska samarbeta med SD. Det var vår utgångspunkt och det var också min övertygelse. Men i det läge vi är i nu ser vi inte att det går att genomföra vår politik utan att också ta stöd därifrån. Det är ett svårt beslut, och jag förstår att många reagerar på det.”
Folk förväntar sig inte perfekta svar. Men de förväntar sig att det finns en koppling mellan svaret och frågan. När kopplingen saknas kanske några hör vads du säger, men en sak är säker, ingen kommer orka att lyssna på det.